Idag var det den dag jag fasat för länge - dagen då Mamma skulle begravas. 

Trots allt känns det som att det blev en bra dag. 

Rebecka sjöng en sång och Alexander spelade. 

Vi följde med kistan till graven och tog farväl. 

Jag höll ett tal på minnesstunden och det var många fler som höll tal.  

Efter minnesstunden åkte vi till kyrkogården igen och tittade hur det såg ut. 

Det är så märkligt med döden och ofattbart att vi ska ses igen. Men jag kan inte tro något annat än att det är sant. 🕯️